Block 2 - Andra dagen
Vi startade den fjärde utbildningsdagen med att gäspa stort när vi klev upp för att käka frukost. Eller, det var bara jag som käkade frukost, Kompis passade på att sova lite längre. Det bästa och mest motiverande för dagen var att min ryggsäck blev lagad igår så nu slapp jag packa allt i platspåsar och kunde istället smidigt klämma ner det dagen krävde att vi tog med oss. Väl på plats i Hundens Hus lokal i Årsta drog vi igång med en muntlig presentation av diagnoser och sjukdomar, jag redovisade mitt arbete om Depression, vilket gick över förväntan då jag hade febervallningar som kom och gick. Efter det blev det effektiv träning - jag och Kompis fick äran att träna ihop med Lissi och Oliver samt Agneta och Mio, båda hundarna av större modell aka Border Collies. Det är alltid kul att få iaktta när de andra tränar med sina hundar - se, snappa upp och ta del av deras utveckling samtidigt som man får tips om vad man själv kan förbättra, förändra eller utveckla. Grymt lärorikt och det riktigt poppar i hjärnan när man når de resultat man strävar efter och när man kläcker en idé om hur ett annat team kan jobba för att nå resultatet de strävar efter. Problemlösning, bra feedback, starka människor och hundar. Det känns helt fantastiskt att få vara en del av det här.
Dagen bjöd även på hjärnspöken, Kompis reagerade med att bli en smula osäker när rullator och rullstol drogs in, men efter att få gått runt med dem och nosat på dem var de inte så farliga trots allt. Känns så typiskt unghund. Jag tror att vi kommer lyckas få till terapihundsbeteenden så som huvud i knä/huvud i hand riktigt bra om vi bara nöter in det ordentligt och får till en längre tid på momentet. Kompis visade duktigt att det gick bra att lägga huvudet i någon annan persons knä idag och då även när personen var placerad i en rullstol. Där satt den. Lugnet kom tillbaka. Glädjen spred sig.
Senare var det lunch, ut i solen och rasta hundarna, möta Cilla som startat och driver Hundens Hus, se film om aktivt arbetande terapihundar, diskutera och få en massa bra tips och insyn i själva examensarbetet. Vi drog ut på tiden, gick mycket senare än tänkt till pendeltåget, trängdes i hissar, tåg, trappor och kom slutligen fram till Stockholm Centralstation. Väl där kom vi överens om att det var mycket folk och att vi testat många moment på vägen dit och därför valde (mycket pga av tiden) att stanna och träna det vi skulle på plats istället för att dra oss vidare till Gallerian. Träningen vid centralen var mycket intensiv, det gick både riktigt bra och lite mindre bra. En händelse där jag inte var snabb nog att stoppa ledde till att Kompis blev stressad, tappade en hel del fokus och vi fick gå åt sidan för att lugna ner oss, komma tillbaka till ett tryggt läge och avsluta med lättare övningar. Kompis ansträngde sig verkligen, han gjorde det jag bad honom om och ville verkligen vara till lags. När vi sedan skiljdes åt tog vi tunnelbanan hem, träffade en pappa med en dotter i barnvagn som såg till att Kompis fick ett mycket bra och lugnt avslut på dagen. Väl hemma gick Kompis och drack vatten för att sedan lägga sig och toksomna.
