Examen och framtiden
Mycket har hunnit hända sedan senaste inlägget - vi har helt enkelt upplevt för mycket för att hinna uppdatera omvärlden. Men nu är det på tiden, nu har nerverna lugnat sig och framtiden som innan kändes så avlägsen är nu här!
Torsdagen och fredagen 30-31:a oktober var det sista blocket och därmed sista avstämningen inför examen. Det sista blocket hade vi under ledning av Lena från Hundens Hus i Sundsvall - detta för att få träna för en helt ny instruktör som aldrig tidigare träffat oss eller våra hundar och på så sätt endast bedömde vårt dagsläge i utbildningen. Denna opartiska bedömning var mycket intressant och nyttig, det kändes bra att någon som inte hade sett vår resa fick uttrycka sin åsikt om oss som blivande terapihundsteam - och även råda oss till om hon ansåg att vi borde göra examen nu eller avvakta ett halvår. Kompis och jag ansågs vara redo för examen - vilket jag ställt in mig på och kämpat för redan från start. Vi fick öva mycket besök och hantering, ge varandra konstruktiv feedback - vilket var väldigt nyttigt samtidigt som det var väldigt kul att få ett kvitto på att det jag själv upplevde som moment vi mest behövde nöta på inför examen - stämde enligt de andras tycke. Den mest positiva responsen jag fick som hundförare kommer jag leva länge på - jag fick frågan om jag var utbildad hundinstruktör eftersom jag läste min egen och andra hundar så bra och agerade och gav varje hund det den behövde i olika situationer. Lyckan spred sig så starkt i kroppen att jag var tårögd vid sista utvärderingssamtalet. Det är trots allt min första egna hund, familjen har ingen större erfarenhet av hund sedan tidigare och jag har aldrig varit i närheten av att gå en instruktörsutbildning. Varmt tack är allt jag har att säga!
Torsdagen och fredagen 27-28:e november var det tillslut dags för examen. Första dagen bestod av ett praktiskt prov för hunden, följt av en tenta och sedan avslutningsvis en muntlig redovisning. För att sammanfatta den första dagen började den med för sjukt mycket nerver men slutade i harmoni. På fredagen var vi inbokade på Katarinagårdens äldreboende. Där skulle vi i tur och ordning avlägga samspelsprovet som bestod av att träffa fyra äldre människor, uppvisa en stabil och lugn hund som kunde ta kommandon från andra, apportera, visa trix, bli positionerad, lägga huvudet i knät och visa sig lämplig för arbetet som terapihund i det stora hela. Kompis klev in som sista hund och han gjorde det strålande! Jag kunde inte ha önskat mig mer av honom - han är verkligen heeelt fantastisk!
Igår var jag på möte med chefen för boendet vi fått jobberbjudande från - det gick mycket bra och idag börjar vi vår första dag som terapihundsteam!
Jag kan inte med ord beskriva hur stolt jag är över min egen insats - men framför allt över min hund! Han är verkligen världens bästa lilla Kompis!
Nu börjar vår resa med att sprida kärlek till världen.
Heja oss!!
