Terapihunden Kompis

Deadline

Publicerad 2014-10-23 14:50:00 i Allmänt,

Dagarna rullar på och blir till veckor, jag och Kompis har haft fullt upp med träning, praktik och teoretiska arbeten. Den 13e Oktober var nämligen deadline för inlämning av alla teoriarbeten/uppgifter; praktikrapporter, bokrecensioner, diagnos, bildspel och det slutliga stora examensarbetet om "Hund i vården" där jag skulle beskriva på vilket sätt en hund behövds i vården och påvisa vilken skillnad det är med ett hjälpmedel i form av hund.
 
Jag klarade deadline med nöd och näppe, människan har ju en fantastisk förmåga att förtränga sådant som kan kännas lite motigt - och i det här fallet kändes det motigt att börja med det stora arbetet då den enda tanke jag hade var "vad skriver man egentligen?". Jag klappar faktiskt både mig själv och Kompis på axeln efter dessa intensiva dagar - då jag mest suttit med näsan djupt försjunken i böcker och Kompis snällt har legat bredvid mig och uppvisat något av det största tålamod jag skulle kunna önska av honom!
Sista natten när jag satt och skrev och finjusterade det sista så gäspade han stort, tittade på mig, tittade på den tända taklampan och la sedan sin tass på min arm upprepade gånger (som för att påpeka att klockan var närmare 04:00 och en önskan om att släcka lampan och få gå och lägga sig fanns).
 
Några timmar innan jag skickade in alltihop, framgick att jag kunde ha avvaktat något med det största arbetet. Jag funderade en stund men bestämde mig sedan för att skicka in arbetet ändå, utan att egentligen vara säker på om jag förstått uppgiften korrekt. Men eftersom jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta att jag var nöjd när jag läste igenom arbetet och dessutom vet att om jag skulle vänta med att skicka in det, skulle ha överjobbat det tills det inte längre fanns någon känsla i texten, så var rätt beslut helt klart att låta det vara som det var och skicka in det innan jag hann ångra mig. Känsla om något är viktigt - det är ju det hela arbetet med hund i vården bygger på!
 
Efter att ha fått tillbaka respons på mina arbeten så kan jag inte annat än att le från öra till öra. Det är en enormt bra känsla som fäster sig inombords av så fin respons - och det sjuka är kanske att det är först då jag själv faktiskt på riktigt fick upp ögonen för vad jag skrivit och gjort under de praktiska momenten.
Jag och Kompis må fortfarande vara gröna, vi kan inte allt och kommer ständigt att utvecklas - men vi är mer än redo för kommande utmaningar som får oss att växa och påbörja vår resa mot att bli ett stadigt dreamteam!
 
Nu är det exakt en vecka kvar till avstämning inför examen. Nerverna finns där, annat vore ju klart konstigt. Men samtidigt ska det bli mycket intressant att se vad en person vi aldrig tidigare mött - tänker och tycker om mig och Kompis, hur vi ligger till i dagsläget och om våra chanser ser ljusa ut inför examen.
Vi kan helt klart bli sågade vid fotknölarna - det vet man aldrig. Det enda jag vet nu är att vi har blodad tand och brinner för att ta omvärlden med storm och göra skillnad för människor.
 
 

Kommentarer

Postat av: Annika Poppler

Publicerad 2014-11-07 14:05:00

Hej ! Vi bor söder om söder .. med en brorsa till Kompis.. som heter Aragon ifrån samma kull.
Kanske ni har tid att träffa oss någon gång ?

Vänligen matte Annika

Svar: Hejsan Annika!
Åh, vad roligt!! Maila mig på terapihundenkompis@gmail.com så bestämmer vi träff :)
Cindy & Kompis

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Cindy & Kompis

Terapihunden Kompis arbetar sedan December år 2014 inom demens- och äldrevården i Stockholm tillsammans med terapihundsförare Cindy. Vi gillar att anta utmaningar och strävar efter att göra sådant som gör att både fritid och arbetstid är positiv tid av vårt liv. Vi gillar att få människor att må bra och gör alltid vårt yttersta för att finnas där och peppa andra. Tror starkt på att sprida kärlek och skratt omkring oss! Kompis är en kortklippt Portugisisk vattenhund (även kallad "portis"). Kompis är alltid glad, har en enorm vilja och älskar att jobba både fysiskt och mentalt - en riktig problemlösare som ständigt häpnar sin omgivning med sin intelligens. Under år 2013 visade Kompis verkligen framtassarna då han fanns där som en stadig klippa för många genom svåra stunder - ur vilket tanken om att han kanske kan hjälpa ännu fler väcktes.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela