Terapihunden Kompis

Block 4 - Dag 1

Publicerad 2014-08-31 00:04:00 i Allmänt,

Första dagen av block 4 avklarad. Klockan är egentligen alldeles för mycket för att börja knåpa ihop ett inlägg, men det struntar jag helt enkelt i just nu. 
 
Det var riktigt kul att träffa de andra terapihundsekipagen, då även ett gäng nya ansikten som vi tränade riktigt bra ihop med idag!
 
Under fm gick vi igenom lite praktik, praktiskt tänkande och diskuterade olika situationer. Vi tränade i grupper och Kompis skulle då utföra huvud i knä på mer eller mindre igenkända personer. Det gick helt åt skogen. Om han vanligtvis klarar att hålla positionen runt 1-2 minuter, klarade han nu ungefär 0,3 sek. Totalt borta. Istället hade jag ett 2,5 årigt litet kärleksmonster att handskas med - han var pigg på att pussas och busa, men kunde helt plötsligt inte ett enda kommando. Och där stod jag och skakade på huvudet åt det hela. Hjälpte de andra två att träna sina tänkta moment och återgick sedan till att försöka med Kompis på nytt (denna gång med bättre resultat men fortfarande med en rätt uppskruvad hund). Jag bestämde mig för att andas, tänka framåt, inte klandra mig själv för hårt och släppa kraven! 
 
Därefter blev det tid för lunch, lite teori och sedan mer träning. Jag bytte placering för vilostund med Kompis (till en soffa) vilket uppskattades och han somnade till och från. När det var dags att träna igen, gjorde vi oss redo och grupperna blev lite omgjorda. Jag tänkte mig för, valde att släppa huvud i knä för tillfället och la istället fokus på att träna samspel till tredje person. En av de andra deltagarna fick låna Kompis, ta hans koppel och gå runt med honom (förbi störande moment som ex. andra hundar) och ge honom enkla kommandon såsom sitt, ligg, att hålla ögonkontakt och följa utan att lägga fokus på mig. Jag fick träna på att knipa igen munnen och varken belöna eller lägga mig i under tiden den andra deltagaren hade Kompis (eftersom jag då skulle gått in och stört deras kontakt och fått Kompis inriktad på mig igen istället). Vi varvade och hjälptes åt med en hund i taget. När det var vår tur igen tränade vi åter igen lite huvud i knä, men nu med belöning efter bara någon sekund för att stärka Kompis intresse och förståelse för uppgiften. Därefter blev det att träna positionering bredvid person i stol, där personen fick belöna med baconmjukost (nomnomnom sa Kompis!)
 
Det blev fikapaus och genomgång av våra praktikplatser, berättande av en utvald händelse under praktiken och om den händelsen var positiv/negativ/överraskande och hur vi hanterade situationen. Jag berättade om en gång under praktiken då Kompis för första gången backade och tyckte något var läskigt - när en äldre dam stapplade fram och blev glad att se Kompis men hade en, vad Kompis tyckte, mycket läskig sjal på huvudet. Jag agerade i den situationen med att gå framför Kompis (som hade backat) hälsa på damen och prata med henne och på så sätt avleda uppmärksamheten från Kompis. När hon fokuserade sig på mig vågade sig Kompis fram och hälsade försiktigt men fint och därefter satte han sig bredvid hennes stol och blev klappad. Det var även ett ögonblick som jag kommer minnas när Kompis visade att han är rätt smart- jag gav honom kommando att lägga huvudet i knät på en boende som satt i rullstol på vår praktikplats, Kompis gjorde sitt bästa men nådde inte upp utan stod där med en mycket obekväm vinkel på nosen rakt upp då han försökte. Han tittade sedan ner mot golvet och agerade på eget initiativ efter några sekunder - han klev upp med framtassarna på den boendes rullstols fotstöd och nådde då upp och la nöjt huvudet i knät på den boende som då också nådde att klappa på honom (och tog eget initiativ att klappa, vilket personen aldrig brukade göra annars). Sådana små ögonblick är helt enorma i mina ögon! Det är svårt att förstå, men den känslan - den är helt obeskrivbar. LYCKA! Är det närmaste men räcker inte på långa vägar.
 
Kompis ville för övrigt inte ha tråkgodiset som jag så duktigt laddat upp med på en instruktörs rådan. Så imorgon blir det att packa ner lite godare belöningsgodis. 
 
Vi får se om jag kan lyckas komma ihåg matlådan även imorgon - det skulle vara rekord om jag lyckades med det 2 dagar i rad!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Cindy & Kompis

Terapihunden Kompis arbetar sedan December år 2014 inom demens- och äldrevården i Stockholm tillsammans med terapihundsförare Cindy. Vi gillar att anta utmaningar och strävar efter att göra sådant som gör att både fritid och arbetstid är positiv tid av vårt liv. Vi gillar att få människor att må bra och gör alltid vårt yttersta för att finnas där och peppa andra. Tror starkt på att sprida kärlek och skratt omkring oss! Kompis är en kortklippt Portugisisk vattenhund (även kallad "portis"). Kompis är alltid glad, har en enorm vilja och älskar att jobba både fysiskt och mentalt - en riktig problemlösare som ständigt häpnar sin omgivning med sin intelligens. Under år 2013 visade Kompis verkligen framtassarna då han fanns där som en stadig klippa för många genom svåra stunder - ur vilket tanken om att han kanske kan hjälpa ännu fler väcktes.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela