Terapihunden Kompis

IAHAIO 2016

Publicerad 2016-07-17 21:45:00 i Allmänt,

Inledningen på semestern började på bästa möjliga sätt! Jag och flera kollegor som arbetar med djur i vården åkte till Paris och deltog på IAHAIO (International Association of Animal-Human Interaction Organizations) konferensen 2016, mellan den 10-13 juli. Det var precis 6 år och 1 vecka sedan jag var i Paris sist - och hann då uppleva både Eiffeltornet, Sacré-Coer och Montmartre. Ett av de självskrivna platser att besöka denna gång var givetvis Notre Dame.
 
Jag och min terapihundskollega Amanda reste till Paris redan på fredagen den 8 juli. Vi kom fram på kvällen och fick somna gott i våra sängar på vårt hotell i mysiga stadsdelen Montmartre. Lördagen spenderade vi åt att vandra runt i Paris, upptäcka små gator i Montmartre, öva på vår franska, kindpussas med fransoser, smaka på franska små bakverk och slutligen avsluta kvällen med en mycket god och trevlig middag hos fantastiska Rebecka och Alexis samt deras son Elliot!
 
Söndag 10 juli:

Första dagen av konferensen - det var registrering under eftermiddagen och sedan välkomstmottagning på hotell Forest Hill som låg mitt emot Cité des Science et de l'industri där konferensen hölls. Det minglades med personer från världens alla håll och kanter och enligt IAHAIO var det ca 400 personer från 25 olika länder som hade anmält sig att delta på konferensen. Under kvällen avslutades även EM finalen i fotboll, vilken Portugal vann över Frankrike. Det var mycket livat under slutet av finalen när matchen skulle avgöras med straffar och blev sedan knäpptyst på gatorna när matchen var över (vilket var skönt då vi behövde en god natts sömn innan konferensen med alla föreläsningar drog igång på allvar).
 
Måndag 11 juli:

Under måndagen deltog jag på en rad olika föreläsningar, det var så intressant att se hur mycket ny forskning det bedrivs samt vilka enormt fina insatser det görs med djur i vården runt om i världen. Senare under kvällen var det bankett på restaurangen "My Boat", där vi lyssnade till tal från bland andra f.d. presidenten för IAHAIO Rebecca Johnson - samt nytillträdde presidenten för IAHAIO Marie-Jose Enders-Slegers.
 
Tisdag 12 juli:

Även denna dag spenderades på Cité des Science et de l'industri där jag snabbt fick svårt att välja vilka föreläsningar jag vill gå och lyssna på. En av de givna föreläsningarna var dock såklart den som svenska Mia Boivie höll under eftermiddagen. Grymt jobbat Mia! Kvällen spenderades med att äta middag på restaurangen "Comptoir" som låg ca 100 meter ifrån Notre Dame. Det regnade kopiösa mängder när jag anlände till restaurangen, så jag kan inte skryta med att jag såg Notre Dame någon längre stund på nära håll - efter middagen begav oss dock till metron och på vägen dit hann jag beskåda denna mäktiga byggnad på håll.
 
Onsdag 13 juli:
 
Natten mellan tisdag och onsdag blev jag tyvärr mycket dålig, så jag kunde inte delta på den sista dagens föreläsningar. På kvällen skulle en buss hämta upp alla konferensdeltagare från hotell Forest Hill och köra oss till den hamn där en båt väntade för att ta oss på en social kryssning över floden Seine. Men då jag som sagt mådde mycket dåligt, missade jag tyvärr bussen (som även hade ändrat avgångstid - vilket informerades om under dagens föreläsningar, men som jag inte nåddes av då jag inte närvarade på någon utav dem). Jag känner mig otroligt ledsen över att ha missat det allra sista av konferensen, men är enormt tacksam över att jag senare under kvällen hann möta så många av de nya vänner jag fått - när alla deltagare kom tillbaka från kryssningen och samlades upp vid hotellet.
 
Jag stannade i Paris under torsdagen också - och hann på så vis åka in till stan för att se paraden och flyguppvisningarna under Paris Bastille Day! Detta var ett perfekt avslut på en mycket intressant resa. Jag ser redan fram emot nästa IAHAIO konferens!
 
Kompis:

Kompis tackar för en veckas ledighet från sin människa. Han har blivit bortskämd hos morfar och har nog inte riktigt saknat mig lika mycket som jag har saknat honom, även om mitt ego gärna vill tro att han saknat mig varje sekund, haha!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vi har terapi tillsammans

Publicerad 2016-07-05 13:16:00 i Allmänt,

När vi är ute och jobbar på olika verksamheter, sitter jag ofta en bit ifrån och låter vårdtagaren och Kompis umgås själva – detta för att inte störa den kontakt de får med varandra, vilket lägger grunden till den effekt som DjurAssisterade Interventioner har. När vi träffade en av våra kära vårdtagare sa denna ”Det står Terapihund på dig. Hur länge har du gått i terapi lille vän?” till Kompis. Vårdtagaren studerade Kompis som om han skulle svara, men Kompis tittade bara vårdtagaren djupt i ögonen som svar. Vårdtagaren pratade vidare med Kompis och sa ”Terapi är något alla kan behöva, det är inget fel på en bara för att man får terapi. Nu kan man säga att du och jag har terapi tillsammans eftersom vi förstår varandra”. Jag som sitter en bit ifrån får ofta tårar i ögonen av alla de underbara ögonblick vi är med om i vårt arbete som terapihundsteam. Djur i vården är mirakelmedicin och magi på en och samma gång!

 

Semestertider

Publicerad 2016-07-01 12:56:00 i Allmänt,

Det finns mycket att tänka på i arbetet med terapihund inom äldre- och demensvården. Kompis förvånar mig ofta med att veta precis vem som är i behov av hans sällskap och närhet när vi kliver in på en avdelning. Han är också mycket uppmärksam på nya vårdtagare - även om han i dessa fall självmant är lite extra försiktig och inväntar en inbjudan till kontakt av vårdtagaren eller att jag ger honom ett OK att gå fram och hälsa. Jag är väldigt lyckligt lottad som dagligen får uppleva dessa magiska stunder med min underbara hund! Det värmer också att vårdtagarna som ofta kommer ihåg vad Kompis heter (men inte minns namnet på personalen eller sina anhöriga) får känna den tryggheten som Kompis tar med sig när han hälsar på. Vårdtagarna känner igen honom, vilket är viktigt för personer med demenssjukdom eftersom det är mycket som känns främmande och okänt - speciellt såhär i semestertider då vårdtagarna möter många nya ansikten i form av sommarpersonal.
 
Vi hjälper mer än gärna till att introducera den nya personalen och vårdtagarna för varandra, det händer att en del av sommarpersonalen inte känner sig varma i kläderna och inte riktigt har lärt känna vårdtagarna än. Genom att låta Kompis vara med och introducera personal och vårdtagare för varandra, underlättar vi personalens arbete samtidigt som Kompis sprider lugn och ger vårdtagaren trygghet. Vi berättar och är noga med att informera sommarpersonalen om hur Kompis arbetar, då det är viktigt och bra att de känner till; varför vi är på boendet, vad vi har för arbetsuppgifter, vad det är Kompis gör, när och hur de kan nå oss, vad de kan be oss om hjälp med osv. Vi ser även till att ta reda på och lära känna sommarpersonalen för att få information om det är någon av dem som är hundrädd - och hur denna föredrar att arbeta med oss. Majoriteten av de vi träffat på som varit hundrädda, har på eget initiativ jobbat med sin hundrädsla tillsammans med Kompis - det är något vi gärna lägger några minuter på här och där för att stärka personalens roll och hjälpa dem på alla sätt vi kan för att de ska kunna vara avslappnade och göra ett så bra arbete som möjligt - samt att vi självklart vill att de ska trivas på arbetet och att det inte ska finnas några orosmoment gällande Kompis besök. Det är dock viktigt att understyka att det ALDRIG är någon som är tvingad till att umgås med Kompis, det sker helt på egen vilja! Anser man sig vara så hundrädd att man inte vill ha någon kontakt med Kompis, då ansvarar jag för att han inte tar kontakt och att jag pratar med personen så att denna kan känna sig lugn med att jag har kontroll över vart Kompis är och inte. Men det är sällsynt även bland de som varit eller är hundrädda - hittills har ingen sagt att de inte vill ha någon kontakt med Kompis, utan de har istället bara velat hålla ett visst avstånd till honom till en början för att själva iaktta och lära känna honom på håll och därefter har kunnat arbeta med honom på avstånd, för att slutligen våga sig på att ge honom en klapp. Många av de som varit eller fortfarande anser sig vara hundrädda - såväl personal som vårdtagare, hejar nu glatt på Kompis när han kliver in genom dörren. Något många hundrädda har hjälp av och blir bekväma med - är att de kan säga "stanna" till Kompis och på så sätt själva känner att de har kontroll över honom.
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Cindy & Kompis

Terapihunden Kompis arbetar sedan December år 2014 inom demens- och äldrevården i Stockholm tillsammans med terapihundsförare Cindy. Vi gillar att anta utmaningar och strävar efter att göra sådant som gör att både fritid och arbetstid är positiv tid av vårt liv. Vi gillar att få människor att må bra och gör alltid vårt yttersta för att finnas där och peppa andra. Tror starkt på att sprida kärlek och skratt omkring oss! Kompis är en kortklippt Portugisisk vattenhund (även kallad "portis"). Kompis är alltid glad, har en enorm vilja och älskar att jobba både fysiskt och mentalt - en riktig problemlösare som ständigt häpnar sin omgivning med sin intelligens. Under år 2013 visade Kompis verkligen framtassarna då han fanns där som en stadig klippa för många genom svåra stunder - ur vilket tanken om att han kanske kan hjälpa ännu fler väcktes.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela