Juni började med en riktigt varm och solig dag - och sommaren har så gjort storartad entré!
Vi började dagen ute på solterrassen där Kompis hade det mysigt i solen tillsammans med några vårdtagare som skämde bort honom med hundgodis. Vårdtagarna blev mycket förvånade och sken upp i stora leenden när en av boendets katter valde att hälsa på - och de såg hur försiktigt och lugnt Kompis hälsade på katten.
Mitt på dagen stod solen högt och det stekte ordentligt. Vi valde då att vara inomhus istället, eftersom vi har fläktar, öppna balkongdörrar och fönster som släpper in svala vindpustar och gör det behagligt för både våra äldre och Kompis. Vårdtagarna fikade och blev serverade saft - och Kompis passade på att ta en siesta på soffan medan han höll dem sällskap.
Det finns mycket som man kan använda hundar i vården till. Ett exempel fick vi idag då en personal skulle klippa naglarna på vårdtagare. Detta är något som av vissa vårdtagare kan upplevas obehagligt och där är är Kompis perfekt att använda sig av! Kompis fick ligga på soffan, sträcka ut sina tassar så att personalen kan låtsas klippa hans klor. På så sätt ser vårdtagaren vad personalen har för avsikt att göra, vårdtagaren ser även att Kompis är lugn och att det inte är något att oroa sig för - samt att det inte är något som gör ont. Efter att ha fått studera hur personalen låtsas klippa Kompis klor, blir det lättare för personalen att få hjälpa till och klippa vårdtagarens naglar.
Det finns många olika sätt för vårdtagare att uttrycka sin oro - en del skriker, en del blir arga, en del blir ledsna och en del vandrar fram och tillbaka - timme efter timme. För att få vårdtagare som vandrar att lugna sig och ta en paus från vandrandet, brukar Kompis få sitta bredvid vårdtagaren i soffan - alternativt ligga nere på golvet framför vårdtagaren. Då ser vårdtagaren att Kompis ligger och vilar, vilket sprider lugn som smittar av sig på vårdtagarna. Många vårdtagare kommer lättare till ro när de har något trevligt att vila ögonen på samt något att prata med varandra om. Kompis väcker också ofta minnen från förr och många av våra vårdtagare berättar om när de själva hade hund, vilket får dem att glömma allt det där jobbiga som de oroat sig för.